19 maj 2011

You better fight for this girl. Maj närmar sig sitt slut och sommaren står och halvt knackar på dörren. Det är nästan svårt att förstå att jag flyttade in i denna lägenheten för bara 3 månader sedan. Så mycket som har hänt sedan dess! När jag kikar ut genom mitt köksfönster (som jag har som utsikt just nu) ser jag stora gröna blad, gräs, buskar, ogräs och blommor. Husen ser jag knappt, vilket var det enda jag såg för bara en månad sen. Nåväl, sommaren är välkommen hur som helst. Just där jag befinner mig i livet just nu, känns så otroligt bra. Just nu känns det mesta lätt, och även om tråkiga saker/nyheter dyker upp då och då så fixar jag det. Eller, känns det som åtminstone. Well, ibland är självförtroendet på topp :)

Sommaren ja. Vad händer då? Just för stunden är jag arbetslös i sommar ialla fall. Festivaler ska besökas, Kalmar och världens bästa Dzenana. Skåne ska invaderas, Helsingborgsfestivalen! Kompisar ska det fikas med, gosa med vänners barn, snacka massa skit, snusk och skvaller. Hänga vid stranden. Poolhäng kanske? Växjö vill jag hinna med! Eller hinna lär jag göra, ha råd är en annan fråga. Stockholm och vännerna där ska besökas. En solsemester i augusti vore underbart - frågan är vart isåfall?! Jag är fortfarande sugen på att dra till Italien. Kanske ska planera in det till nästa år? Åka iväg 2-3 månader ensam till Italien. Vore underbart :)

Framtiden. Ja, den står på glänt - och f*n va nervös jag blir. Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Framförallt - vart vill jag göra vad? Lärare (mitt underbara yrke) är såklart det jag vill arbeta med. Men vart ska jag sätta mig ner? Vill jag stanna i Linköping? Vill jag flytta till Helsingborg? Även om jag har hela min familj och massa underbara vänner där. Så känner jag att det inte finns något där för mig - just nu. Inget lockar mig ner dit, faktiskt. Jag vet hur besviken min mamma kommer bli, vänner och resten av familjen. Men det är faktiskt mitt liv, och jag gör precis vad jag vill med det. Eller, med tanke på förra inlägget - jag ska helt enkelt leva i nuet.

         

Bild från UK 2011 (utekravallen) fr.v: okänd (Daniels kompis?), Lillen, jag, Daniel, Stina & Arturo. How wonderful!

13 maj 2011

Nuet. Jag har kommit fram till att det är otroligt svårt att hålla sig kvar i nuet. Hela tiden önskar vi oss tillbaka i tiden, framåt i framtiden och glömmer väldigt lätt nuet. Att befinna sig i nuet kan ju faktiskt vara något utav det bästa. Vem vet hur framtiden kommer se ut? Och även om man vet hur framtiden kommer bli, varför oroa sig för det när det bästa kanske är här och nu? Det är dags att ta tillvara på stunden och faktiskt njuta av vad som händer nu och inte tänka på hur det kommer bli i framtiden, eller hur det skulle varit förr om inte "vad-det-nu-är" hade hänt. Vi är aldrig där vi är.



Min ääälskade nack-tatuering!

8 maj 2011

Someone who knows when you're lost and you're scared - there through the highs and lows. Someone you can count on, someone who cares besides you where ever you'll go. That's the gift of a friend. Vi är en vecka inne i maj månad. Det innebär att om en månad är vi inne i juni och det är bara två veckor kvar till Peace and love 2011! I år ska denna underbara festival spenderas med bästa Dzenana med flera. Åh, ibland är det svårt att nästan förstå hur fina människor man har runt sig. De där underbara pinglorna som aldrig, någonsin skulle kunna svika. De som alltid finns där oavsett tidpunkt och som alltid har de bästa råden gällande allt. De som man alltid anförtror sig åt. De som vet allt och lite till. De må vara få, men man kan ju inte få alla dessa sällsynta diamanter i världen. Man måste ju få dela med sig lite. Jag kan dock skryta om att jag har många, och alla dessa underbaringar borde höjas till skyarna. Helst skulle jag vilja dela med mig, men ibland måste man vara egocentrisk. Så, jag behåller mina fina flickor för mig själv. Tack för att ni är NI! <3 Ni vet vilka ni är.

1 maj 2011

I keep waiting for you but you never come. Ny månad, nya möjligheter. Valborg igår vart suveränt! Har nog aldrig vart så trött som jag var igår. I fredags hade jag mitt första jobb som lärare i förskolan här i Linköping, och när jag kom hem däckade jag direkt. Sedan vart det iväg till en spelning i stan, så det vart klackar och lite rock-feelings. Hemresan blev inte lika intressant, hade så otroligt ont i fötterna av skorna så tog en halv evighet att komma från parkeringen (där vi ställde bilen) hem till lägenheten. Men vid 03.30 somnade jag, och vaknade 06.45 - en kvart innan jag och Joel skulle mötas för att gå till tentan. Nog pigg. Efter tentan la jag och Nina oss ute i solen och stekte innan det vart dags att fixa sig igen för att åka in till trädgårdsföreningen här i Linköping. Sen tillbaka till Ryd, in i korridoren hos några kompisar och sen ut och kolla när killarna spela volleyboll och lite mys i solnedgången med ett gäng goa tjejer och killar. Sen blev det kravall - Akuten 2011! Hela kårallen vart helt omgjord, aldrig vart på kravall innan (kravall = krav på overall). Dock har jag ingen overall eftersom jag inte går något program, men live-band, massa shake och gott folk så vart det en succé! Hem till oss igen, in i korridoren och där satt vi till 06.00 imorse. Herre.Gud.

Men det vart det lätt värt! Men som sagt, ny månad och nya möjligheter. Nya synsätt, nya perspektiv. Nya ansikten att träffa, nya ord på östgötska att lära. Ny tenta att fixa. Höhö. Förhoppningsvis blir världen lite större så jag slipper skämmas för vissa människor, eller deras beteende. Åh, irriterad jag blir. Men när världen är såhär liten så blir det jobbigt när folk umgås med folk dom inte borde umgås med. En ond cirkel och jag står i mitten. Ah, nej åh vad jobbigt..

Men ärlighet. Bra grejer det där. Förstår liksom inte grejen med att förvränga, lägga sig i saker och sen uttala saker som man inte har med att göra - ett enda dugg! Ärlighet varar längst, men vissa saker ska faktiskt inte andra lägga sig i. Saker man inte alls ska fundera över att lägga sig i. Privatliv kallas vissa saker för av en anledning. Något som sker mellan två personer ska också kanske just stanna mellan dom, det behövs liksom ingen förmedlare. Och om man nu vill ha det så är det ju upp till de berörda att faktiskt BE om det.

Don't look back in anger.

26 april 2011

Get inside my dirty mind. Tisdag idag, och dagen har bara runnit iväg. Har haft en sjukt underbar semester hemma hos familjen i Helsingborg, legat och solat och bara tagit det lugnt. Imorse 05.50 gick tåget till Lund där jag tog nästa tåg till Linköping. Kom fram i Linköping prick 10.00 och fick skjuts hela vägen till skolan - tack Kim! Vi kom dit på 8 minuter, mer säger jag inte. Men snabbt gick det ;-)

Efter skolan blev det en lååång fika på Espressohouse med Miranda, och efter ett tag kom Joel och hängde på. Blev lite shopping, nya skor från H&M och ett sjukt fint nagellack - lite rosa, glittrigt. Är inne på att hitta ett läppstift i liknande färg, relativt naturligt med glans i liksom. Typ läppglans i fast form. Hittade ett hos min kusin i helgen som jag blev helt kär i. Seriöst, om man kan bli "kär" i smink så blev jag kär. Vid första ögonkastet! Hehe.

Helgen vart underbar, fredagen myste hela familjen ute i trädgården. I lördags vart det bröllop och på kvällen utgång på The Tivoli och sen gick jag vidare till Tempel. Dagen efter gick jag världens omväg när jag skulle gå hem till min kusin från där jag sov. Herre.Gud. Det vart säkert 20 grader, blå himmel och sol. Höll på att dö, och där gick jag i mina "dagen efter" kläder + smink. Såg hemsk ut, det var inte walk of shame, utan va mer liknande walking dead haha! Söndagen spenderades med Danmark som utsikt och sedan på lite barnkalas hos de minsta kusinerna. Lovely!

Denna veckan lär bli sjuuukt jobbig. Plugg som fan från och med imorgon, tenta på lördag. Söndag fram till nästa onsdag blir det råplugg på psykologin - tenta då igen. Fan, kommer ruineras av alla dessa tentor. MEN imorgon är det dags för att klippa och färga håret - underbara Parisa ska hjälpa mig! På fredag blir det spelning i stan, och lördag är det tenta + valborg. Så vad sker då? Grillning och party står på listan, tentan ska SÅ firas! Underbart.

Du får mig att känna mig, som mig. Som någon som är betydelsefull. Tack.

Gammal bild!

16 april 2011

You surprise me with your kiss, your love and your charm. Lördag idag och ännu en kväll på plats i soffan. Första helgen på länge som jag faktiskt sitter hemma och denna helgen vart perfekt för att spendera i soffläge. Av olika anledningar. Men att sitta hemma ensam skapar också en hel del nya tankar och funderingar. Dels har jag förstått att jag utvecklat en ny känsla. Jag har gått vidare i mitt lilla liv och med detta kommer känslor. Ah, blir galen.

Nåväl, mycket som händer nu. På tisdag blir det hemresa till Helsingborg och familjen - ett kärt återbesök. Där ska hinnas med att fira påsk, gå på bröllop, träffa kompisar, festa med kompisar, försöka sola lite och bara ta det lugnt. Ska bli väldigt skönt att byta lite miljö. Har en känsla av att jag behöver komma bort härifrån Linköping en stund. Så en veckas semester blir ju alldeles perfekt. Ska bli sjukt roligt att träffa gamla kompisar och bli den Roxanna jag var för 4 år sedan, innan jag lämnade dom allihopa. Lustigt hur man förändras, men skönt ändå. När jag är hemma och umgås med Sara, Denise , Josse, Robin, Tobbe, Mattias, Joel osv osv så blir jag 18 år igen. Ibland saknar man de, men efter att ha fått gå tillbaka till "förr" så är det skönt att bli den riktiga Roxanna igen. Att få återgå till livet man faktiskt lever nu med räkningar, ett hem, en katt, ett liv att försöka reda ut och leva. Allt de man inte brydde sig om då. Och det är jäkligt skönt att få lämna det ordentliga livet med, för en liten stund. En lördagnatt, precis som nu den 23:e när jag drar ut med härligt folk - ah, längtar! Ska förövrigt hinna med att träffa min underbara barndomsvän - vi firar ju 20 års vänskap i år. Min underbara, älskade Nina och hennes lilla familj. Så mysigt med bebisgos! Hoppas kunna åka ner till Lund och träffa Martina och Aleyna med! Får se vad som hinns med.

Efter det kommer det (förhoppningsvis) jobb, gå på spelning på L'Orient, skolan såklart och valborg. Första (enda?) valborg här i Linköping så vi får se vad som sker! Ingen aning om hur man firar det här uppe, vet hur vi gjorde hemma - partajade tills någon av oss stupade. Bokstavligen. Förhoppningsvis hittar/får jag även ett jobb till sommaren, annars vet jag inte hur jag ska spendera den.

Men söndag imorgon, då blir det plugga och fixa. Skulle städat och tvättat idag men råkade visst inte bli så. Så blir att ta tag i "skiten" imorgon, sen plugga med Joel och fixa tentan! All dricka i hemmet är slut med, så nu lever vi på vatten och te. Typ. Hoppas på lite filmmys med, men vi får väl se. Jag lär fixa filmmys hur som helst. Ensam, eller ej. 

Bilder: Jag och gurkan 2007 studentnatten på S/S Swea! Andra är jag och Sebbe + någon från Växjö universitet 2009! Åh, den kvällen/natten träffade jag en kille som skulle ha stor betydelse för mig. Kul, för idag är han ett roligt minne men absolut inget mer. Tänk att jag då trodde han var möjligtvis mitt livs kärlek. Kul hur livet förändras. (Thank GOD att det förändrades, annars hade jag ju inte suttit här idag.)

13 april 2011

Let's go all the way tonight, no regrets just love. Ibland när allting går bra så kan jag stanna upp och tänka "är detta verkligen rätt?". När en hel del gått dåligt förr, är det svårt att tro att det turen har vänt och att det faktiskt går bra nu. Det är min tur att bli lycklig. Det är mycket jag är självsäker i, men vissa saker har jag liksom vant mig vid - som att leva ensam med Findus. Det är han och jag, liksom. Men men, vi får väl se. Men det går bra nu. Tror jag. ;-)

Förövrigt har jag börjat tröttna lite på skolan - men vill inte splittras från min underbara klass! Eller inte klassen, men från vissa personer. Mitt gäng liksom. Mitt dream team liksom. Vi fem brudar håller tätt, vi funkar så jäkla bra ihop! "Mamma" Veronica och vi är som hennes små barn. Speciellt jag och Kim, haha. Vi tre har haft så djupa samtal och vi vet nog det mesta om varandra. MEN. Nu är jag väldigt sugen på att söka jobb. Ett jobb på en förskola som vikarie för en mammaledig kvinna. ÅH, vad jag är sugen. Men vet inte, tänk om det är dumt gjort. Jag har ju redan min utbildning klar liksom. Så.Jäkla.Svårt.

Festival minnen! Denna från allkår 2010 - jag, Handsome Rob och Peo!  



Peace and Love 2010! ÅH, minnen. Står längst fram där, Jay-Z spelade :D :D :D LYCKA!

10 april 2011

Call your girlfriend, it's time to have the talk. Idag är det exakt 10 dagar till hemresa! Det blir att spendera påsken hemma i hos mamma med hela familjen, vilket jag längtar till! Har inte träffat dom nu sen de va här uppe och hälsade på. Så det ska bli roligt att komma hem och mysa med mammas mat och massa gott hela helgen. Findusen får också springa ute och leka istället för att sitta inne och dega, väldigt bra. Det blir även till att gå på bröllop, då min moster ska gifta sig. Lovely! Har inte vart på bröllop på några år nu, och med alla vårkänslor som börjar ploppa upp lär man väl sitta och gråta sig genom ceremonin, bröllop är ju så fint! ;-)

Förkylningen är kvar och känns värre.. Igår blev det födelsedagskalas hos en kompis här i Linköping, och planen var att jag skulle gå hem eftersom jag inte är frisk. Men väl hemma så drog jag av klänningen och drog på klackarna och ett linne och gick ut och skakade loss hela natten istället. Vilket resulterar i en väldigt täppt näsa och hosta som tillsammans skapar ett hemskt liv för mig just nu. Hehe, jag kan inte andas genom näsan och hostan kommer och går som den vill. Men det var kul! Blev en hel del diskussioner och minnen då jag träffade en gammal kompis! Kul, han trodde jag va sambo vid detta laget - tji fick han. Men kul att träffa folk från Växjö här uppe! Saknar dock mina kalaspinglor.

Ikväll blir det Big brother mys med Nina och kanske Joel! Vi ska svulla och feta oss. En kebab på Ryds centrum skulle va helt jäkla perfekt! Men det får bli en annan dag, orkar inte sitta o käka på något ställe idag. mums.

8 april 2011

Ännu en dag hemma i sjukstugan. Blir aldrig frisk känns det som! Och när jag inte mår bra så blir jag på dåligt humör, det vill säga jag blir ingen trevlig person. Typ. Beror på vem och vad personen säger ;-)

Nåväl, idag har det ändå blivit en del gjort. Först hemköp och handla hem lite välbehövligheter. Sedan till Preem och hämta ut min enorma bok. Herre.Min.Gud. Tror aldrig jag hittat någon värre bok, hehe. Den är sjukt tjock och dessutom på engelska. Däremot köpte jag en annan bok till av Jesper Juul, älskar hans böcker! Oftast handlar dom om familjelivet och dagens bok heter "Nu ska vi äta". Har hans böcker "Relationskompetens" och "Livet i familjen - det viktiga samspelet". Han skriver på ett sjukt fängslande sätt och ger massor av bra tips till föräldrar, vårdnadshavare eller plastföräldrar. Sinnes bra! Och den stora frågan lyder "Varför har jag dessa böcker som varken har man eller barn". Ehm, ja. Nångång får jag förhoppningsvis både och ;-) Och han har så bra tips som jag även kan koppla till min yrkesroll som lärare i förskolan.

Jaha, helg va de ja. Världens tråkigaste helg tror jag. På länge, åtminstone. Lär bara sitta hemma och försöka kurera mig. Känns inget vidare pepp att gå utanför huset när man både mår och ser ut som skit, haha. Men äh, slänger in ett härligt videoklipp som måste ses! Såhär pratar de goa folket här uppe.. Ska SÅ öva in mig på den dialekten!

7 april 2011

Dagen har inte ens börjat och här sitter jag. Vrålförkyld, ont i halsen, ont i öronen, ont i kroppen och febrig. Sitter och sitter förresten, ligger snarare i soffan. Har inte rört en fena under hela dagen, förutom nyss - tog en dusch. Eh, inte skönt. Men imorgon stänger de av varmvattnet under 08.00-16.00 och såklart får man ju halvt panik och "måste" duscha enbart för det inte går. Så imorgon mellan 08.00-16.00 kan jag ligga i soffan, redan duschad och bara kolla film och äta glass - allt för att bli frisk. Kanske starta min inredningsblogg igen? Hmm, SÅ värt att tänka på.

Förhoppningsvis får jag hämta ut min feta psykologibok också. Väger 1,5 kg och är 960 sidor lång. På engelska. Och den ska vi ha salstenta på. Har inte anmält mig till tentan, men på samma gång jag anmäler mig till den ska jag minsann anmäla mig till omtentan också. Lika bra, så att säga ;-)

Annars då, kommer bli en tråkig helg här nu. Kommer bli massa plugg antagligen, eftersom jag inte fått min psyk. bok så är jag typ 6 kapitel back :p INTE roligt. Blir en hel del pluggande i helgen alltså! Hoppas att jag är frisk med så jag kanske kan gå ut och påbörja promenader.

Just det, ska minsann ändra om på kost och grejer nu! Eller inte exakt nu. Eftersom jag är sjuk så blir det mycket isglass och saft. Inte bra, hehe. Lär rulla ut ur lägenheten sen. Men när jag är frisk ska det minsann bli ordning och reda! Skulle vilja träna med, men de kostar ju en del och just nu ser ekonomin ut som min kropp - inget vackert alls ;) Haha. Nä, skämt o sido.

Förövrigt, saknar Växjö enormt mycket emellanåt. Vännerna, festerna, studierna, minnena. Den största delen av mitt vuxna liv har jag spenderat där. Gamla Oléo som vi våldgästade varje helg, Sivans och Stallet mitt i veckorna. Haha, sorgen över att allting slutade klockan 02.00 ;-) Nu blev detta värsta vanliga blogginlägget. Men vad gör det? Nada! Nedan - jag och Stefan på Oléo nångång i höstas.

6 april 2011

We have to fight to get what we want. Alla har vi mål i livet. Alla har vi olika mål vi vill uppnå med vårt liv. Alla får vi kämpa för att komma från det liv vi en gång levde för att uppnå det liv vi egentligen vill leva. Jag tror inte att alla haft en dålig "bakgrund", men för att nå det mål vi vill krävs det att vi kämpar. Kanske krävs det att vi genomgår en riktig klassresa? Själv har jag gjort en enorm resa. Från grunskolan och högstadiet som jag avskydde på grund av de man umgicks med, lärarnas respektlösa beteende, att inte bli hörd eller sedd för att sedan kämpa som en idiot i gymnasiet först i Landskrona där jag efter två år inte orkade stanna kvar med allt skitsnack och allt annat bullshit som hände där, till att själv ordna så jag fick möte med studievägledaren på Filborna i Helsingborg som med öppna armar tog emot mig. Där kämpade jag sista året som en galning för att få bästa möjliga betyg - vilket var mitt mål eftersom jag ville komma in på lärarutbildningen i Växjö. På plats i Växjö levde jag livet, vi festade 4 dagar i veckan och hittade fler och fler snyggingar! Jag var 18 år och kände mig FRI. Från allt! Jag kände ingen, ingen kände mig. Det var underbart.

Lärarutbildningen i sig var kämpig. Men jag älskade varenda sekund, lika mycket som jag hatade den. Vi hade "onödiga delkurser", ansåg vi då. Idag är jag glad att jag faktiskt fått ta del av så mycket kunskap och faktiskt få lära mig, även om en hel del inte berörde den inriktning jag har. Nåväl, ett år senare träffade jag en liten kille som visade sig kunna fånga mitt lilla hjärta och vända mig ut och in. Lika mycket som han fick mig att le, fick han mig att gråta. Jag tror inte att någon av oss hade några planer på något mer. Förövrig blev vi inget mer än bara vänner heller. Men för första gången på länge blev jag riktigt känslosam och när han flyttade till Linköping krossade han en stor bit av mitt hjärta, vilket syntes på resultaten i skolan och ullareds-påsarna under ögonen. Men "tiden läker alla sår" även om det tar tid. För det gör det. Vänner kom hem med mat och massa godis och jag har aldrig vart så borskämd. Underbara, älskade vänner!

Allting ordnade sig till slut och jag åkte till Linköping på besök. Och här är jag än idag. Men i min egen lägenhet, med mina egna möbler - UTAN killen. För jag insåg att det finns något bättre och någon bättre än en person som inte förstår vad den går miste om. Jag förstod dock alldeles för sent att det borde tagit slut för så längesen. Men som sagt, tid läker alla sår och den tiden tar ibland förbannat lång tid. För min del tog den två år, ganska exakt på dagen. Och han är över. Så - över.

Men jag tog lärarexamen 14 januari 2011 och 23:e januari flyttade jag permanent in till Ewelina i Linköping, då jag började på en beteendevetenskaplig grundkurs 24:e januari. Många har varit emot mitt val av stad då jag tydligen skulle ruineras totalt och gå in i väggen och deppa sönder mig. Inte en chans! Jag såg min möjlighet att få vad jag ville, och gå vidare. Jag har mitt dream team i skolan där jag och fyra andra ingår och har gjort grupparbeten tillsammans. Vi är som en liten familj. För att ens komma till Linköping fick jag bo hos kompisar hela januari - men det var det värt. Jag fick en ekonomisk svacka och det har inneburit en hel del problem med att flytta hit, egentligen så många att det skulle få vem som helst att ångra sig. Men jag såg en möjlighet att få börja om igen och starta om från noll. Jag har kämpat, trots svett, blod och tårar. Oj, vad många tårar! 

Men ångrar jag att jag flyttade hit? Inte en chans :)

27 mars 2011

Everybody get's the chance to make one thing right. Kom precis hem från en sjukt rolig utgång! Lite utöver det vanliga, men å andra sidan så är det förändringar i den normala vardagen som är det nya! Eller något. Förändringar i tillvaron gör det lilla extra, mycket viktigt. Förändringar är bra! Ibland dyker det upp saker, händelser eller personer för den delen som gör att man får nya perspektiv på livet. Eller jag i alla fall. Träffade på en kille nu på vägen hem. Han berättade för mig att han tyckte jag var jättesnygg och kan få precis vem jag vill. Vem jag vill. Han berättade att han hade flyttat till Linköping för kärlekens skull, men att när han väl flyttat hit hade hon en ny kille. Samtidigt. Jag förklarade för killen att anledningen till att jag faktiskt hittade Linköping på riktigt var genom en kille och han var även en anledning till att jag ville/skulle flytta hit. Men att det, precis som för honom, gick åt helvete. Killen berättade att han inte kan få någon, för han har CP. Blev så ledsen. Är det inte hemskt att någon känner att den inte ska kunna få kärlek, för att han eller hon har ett funktionshinder/handikapp?

Jag förklarade också för killen att jag inte vill ha vem som helst. Vem vill det? Kan man ju ta vilket äckel som helst som finns ute på krogen. Förklarade för honom att jag tror att det finns någon för alla. Låter klyshigt. Men jag tror, på fullaste allvar, att det är så. Jag tror att någon är ämnad för varenda person. Kille som tjej, spelar ingen roll vilket kön man dras till. Jag tror det finns någon för alla. Oavsett hårfärg, ögonfärg, hudfärg, funktionshinder/handikapp, ålder, ras eller för den delen vart man bor. Livet är för kort för att gå miste om så mycket kärlek som det faktiskt finns i vår värld. Det finns någon för alla, och jag tror att vi bara är väldigt trångsynta. Jag vet att jag är det. Ett fett bevis på det fick jag igår, rakt in my face. Och det är jag glad för.

Förstår inte hur vissa kan utnyttja situationen? Ärligt, hur mänsklig är man på en skala då? Sen något som stör mig fruktansvärt mycket, är när folk tar för givet att de vet bäst. Exempelvis att en kille tror att man vill ha förhållande bara för att man har sex. Nu har inte detta hänt, men exemplet är otroligt bra och tror att många (framförallt tjejer) känner igen sig. Hatar verkligen när folk inte förstår, om man har känslor för någon så märks det. Folk (läs: killar) som tror att dom har makten och tror att dom är så jävla snygga och att bara för man gillar att umgås eller mysa lite så är man jätte kär och vill gifta sig med den personen och skaffa barn och hela köret?! Ärligt, blir bara irriterad. Skaffa lite självrespekt istället. Och när ni ändå håller på kan ni ju lära er lite om respekt för andra också för den delen. Jävla idioter.

Well, you are trouble for me.

22 mars 2011

Dagen har knappt hunnit börja, klockan är tjugo minuter över tolv. För första gången på länge kände jag mig duktig igår. Och tillräcklig. Och faktiskt betydelsefull. Och sedd. Ibland är det lätt att hamna bakom någon annan, och att denna någon får cred för mitt arbete. Men idag, idag var det minsann jag som fick all cred. Är det inte lustigt hur vi ändrar vår uppfattning kring människor beroende på vilket perspektiv vi ser det utifrån?

En klasskompis var över hemma hos mig ikväll (ja, jag ser det som ikväll eftersom jag inte lagt mig än) och vi diskuterade våra singelliv, hur underbart det är samtidigt hur otroligt det jobbigt det är när man har för många "bollar i luften" så att säga. Hon berättade för mig att en av hennes bästa killkompisar "kom ut" med att han ville ha mer än bara vänskap med henne, men hon kände inte detsamma och just då tog vi ju såklart hennes perspektiv. Den här killen blev arg så fort min kompis bara pratade med en annan kille, han blev svartsjuk om hon sms:ade med någon och han tyckte att hon betedde sig illa. För att han gillar henne. ? .

Fan fan fan, det är inte lätt alltså. För ser man det utifrån hans perspektiv kan jag förstå hans rädsla att förlora henne, flickan som han vill ge sin kärlek till. Flickan, som är en ung kvinna, som han vill spendera sitt liv med och skapa en massa minnen tillsammans med och leva ett lyckligt liv ihop med. Vad gör man om ens känslor inte blir besvarade? Jag har blottat mina känslor för en kille en gång. En enda gång har jag berättat för en man att jag tyckte om honom. Han berättade även för mig att han tyckte om mig. Sedan hände något. Vad är det som gör oss så sårbara? Varför går det inte att läka såren, utan istället strör vi salt i dom? För mig handlar känslor om något fint. Det är inget man ska nedvärdera eller "kasta bort", utnyttja. Känslor för mig handlar om något stort, något som inte alla kan få ta del av. Vissa ord och uttryck ska man inte utnyttja fel, att säga till någon att man tycker om den personen är värdefullt. Otroligt värdefullt. För mig är "jag älskar dig" lika stort som att säga "jag tycker om dig". Alla vill vi bli omtyckta, men tappar inte betydelsen mening om orden används till vem som helst när som helst?

Bara en liten tanke.